Bredvid vår lägenhet i gamla stan ligger S:ta Elisabeths (hon från Ungern, alltså – googla på det) kyrka med sitt höga torn. Dit gick vi morse i tron att det gick en hiss upp till utkiksplatsen. Men när vi hade betalat för det vi trodde var hissfärden var där bara höga trappor. Bara att se glada ut och trava på. När vi trodde att vi snart var uppe mötte vi några som sa att nu är ni halvvägs. Uppmuntrande. Men i alla fall var det värt den fina utsikt vi fick över staden när vi väl kom upp. Intressant att se det hantverk som gjorts med varje steg, hugget i sten och lyfts upp på plats.
Fin utsikt från tornet.
När vi väl kom ner gick vi in i själva basilikan. Där var det modern glaskonst i fönstren, som här en hyllning till de byggnadsarbetare som byggde upp kyrkan igen efter bombningarna 1945. Byggare till Guds ära lyder den latinska texten.
Vi åkte runt i staden med spårvagn. För oss 65+ är det gratis med kollektivtrafik i hela Polen (och i Tjeckien också). Bara att hoppa på en spårvagn och åka med. Dock viktigt att alltid ha passet med sig för att bevisa att man har åldern inne. Vilket inte yngre medpassagerare betvivlar då de alltid ställer sig upp och erbjuder sin plats.
På kvällen blev det Jazzklubben Vertigo. Som sig bör låg den nere i källaren. Så här i lågsäsong fick vi ett bord. Kvällens band spelade något som de sa mötte Kuba och Polen, dvs de spelade kubanska rytmer, men sjöng på polska, vilket för en nykomling kan vara lite svårt att förstå. Men det var nog om olycklig kärlek och svek, om man ska tolka musiken rätt.
Härligt att ni är iväg på resan. Så kul att följa er. Jazzklubb skulle jag velat vara med på. Kram
Kul att följa med på er resa, känns lite som man smugit med i en väska 🙂 Stegen i tornet ser livsfarliga ut, duktigt av er att ta er upp OCH ner helskinnade. Ni var välförtjänta av jazzen! Kram
Så roligt att få följa med på en ny resa. Det känns som en bra blandning av gamla favoriter och nya spännande resmål. Kul!