Nu har det gått tio dagar i Venedig, vart tog de vägen? Vi uppslukades av denna underbara och unika vattenstad. Lisens syster Petra anslöt också och vi njöt av att vara här igen.
I år är det konstbiennal (alltså den som sker vartannat år i Venedig). Vi har tidigare år besökt biennale-områdena i Jardin och Arsenale. Det kostar mycket pengar, det är mycket folk och man blir översköljd av all samtida konst från de stora konstländernas fasta paviljonger. Men vi har kommit på ett trix: Det finns små oberoende länder som hyr in sig i gamla venetianska palats för att visa sin konst. De tar inte betalt för inträde och på köpet får man komma in och se gamla palats som annars är stängda för allmänheten. Dessutom finns det ett antal gallerier och stiftelser som sponsrar konstnärer och köper in sig på olika lokaler i staden.
Vår ambition har varit att se ungefär två utställningar per dag, men när man ska leta upp adressen så kan det ta flera timmar och då kanske man råkar på en helt okänd utställning i en gränd. Så där håller det på.
Årets höjdpunkter var:
Cosmic Garden
Ett underbart indiskt konstprojekt var Cosmic Garden av Chanakya Foundation. Målningar från en indisk by översatta till broderi i stort format som hängts i en gammal lagerlokal.
Här är den bild som Lisen tar på trädet till vänster där man ser i detalj hur det är broderat:
En bild av livet i den indiska byn, även denna i broderiteknik.
Ett oväntat möte
Plötsligt, på en utställning med rätt ointressant konst får man syn på något:
Ernest Pignon-Ernest
Årtionden innan JR (kolla in filmen han gjorde med Agnès Varda, Faces Places) och Banksy och andra gjorde street-art hade den franske konstnären Ernest Pignon-Ernest satt upp gatubilder på Pablo Neruda i Chile och Rimbaud i Frankrike. De svartvita bilderna får en speciell lyster när de sakta förfaller.
Kolla in bilderna här: https://eu.louisvuitton.com/eng-e1/magazine/articles/espace-louis-vuitton-venezia
Det intressanta är att denne ibland kontroversiella street-art visas högst upp i det exklusiva modehuset Louis Vuitton på den finaste gatan i Venedig. Louis Vuitton ägs av Europas rikaste man, Bernard Arnault (inte släkt med ”kulturprofilen” J-C). I Venedig är han annars mest känd för att äga ett av stadens finaste palats vid Canal Grande, Palazzo Grassi. För några år sen blev det för trångt i palatset för all konst som han köpt in så han tog över det gamla tullhuset, lät totalrenovera det och kunde sedan fortsätta samla konst.
Om man går trapporna ner i Louis Vuitton-huset får man sig en fläkt av den fina världen.
Så här kan man också visa en handväska, på ryggen av en fullstor struts i glas:
Man kan stå länge och beundra gondoljärernas skicklighet och hur de samarbetar med taxibåtarna. Ömsesidig respekt, men också snabba repliker emellan. Kolla in filmen nedan:
Nu tar vi tåget vidare till Ljubljana i Slovenien:
