Vi gick runt i Lacoste på lördagen. Alla affärer och gallerier var stängda, det var långhelg och lågsäsong. Men så fick vi syn på en liten lokal där det var fullt med folk. De vinkade in oss och vi blev nyfikna. Men först skulle covid-passen kollas innan vi fick gå in. De såg att våra pass såg lite udda ut och frågade varifrån vi kom. Från Sverige svarade vi, och då blev det stor uppståndelse. Tre av deltagarna i den lokala konstföreningen som hade vernissage idag var svenskar. Vi presenterade oss och sa att vi ville se vad som fanns kvar efter mer än sextio år. Då kliver Cécile Lindfors fram och säger att hon är dotter till Evert Lindfors och Barbro (Barbara) Blomqvist, som var med i pappa Gunnars reportage från 1960. Hon är född och uppvuxen i Lacoste och vill gärna visa oss föräldrarnas ateljéer och konstverk.
Evert började som målare men fortsatte med skulptur. Han hämtade lera i slätten nedanför och for ibland till Camargue för att hitta speciella lermaterial. Barbro målade i olja och båda hade varit oerhört produktiva i alla år.
Trots mängder av utställningar där mycket har sålts finns det fortfarande kvar många verk av Evert och Barbro som Cécile förvaltar. Om man är i Stockholm kan man ta sig till Garnisonen (Karlavägen 100) och se en annan variant av ”Noaks ark” än den som står kvar i hans ateljé i Lacoste:
De hade också bott en tid i Arles, där hon fångade denna bild av en Camargues-tjur på den stora arenan:
I Everts ateljé stod det skulpturer i brännugnen:
Fler av Everts lerfigurer:
Ett fint porträtt av Cécile som barn som mamma Barbro har målat:
Och pappa Everts skulptur av dottern:
Bosse visade pappa Gunnars artikel och den fina bilden på hennes föräldrar.
Cécile lovade att vidarebefordra artikeln och länken hit till sin kompis Karin Blomberg, dotter till Sven Blomberg. Karin bor kvar på föräldrarnas gård nedanför berget, men hade rest till Sverige några dagar innan vårt besök.
Vi köpte en liten skulptur och fick en fin bok på köpet – Utan returbiljett. Evert berättar om sitt liv i boken som är full med dråpliga historier från ett långt liv.
OAO!!!!!!!!!!!!!
Det var jätte trevligt att träffa er och verkligen ”incroyable !”
Fantastiskt! Jag hade en ”Evert Lindfors”-dag för en tid sedan, då jag satt och såg filmen som du har länkat till, Bosse. Dessutom hittade jag en annan filmsnutt på nätet och en tidningsartikel där Evert och Barbara berättar om sina katter.
Ja, jag säger bara grattis! Vilken tur ni hade!
Detta är ju fantastiskt!