Det finns en reseplanerare i appen, men den kan föreslå mycket konstiga resrutter, så när vi skulle till den medeltida staden Aigues-Mortes kom vi fram till att det bästa var att först ta tåget norrut till Nîmes och sedan byta till ett litet tåg. Nu höll man dock på med en totalrenovering av linjen Nîmes – Aigues-Mortes, så det blev ersättningsbuss. Bussen tog evigheter då den skulle in i varenda by på vägen och där trassla sig fram till järnvägsstationen i trånga gränder.
Men när vi kom fram var det verkligen värt mödan.
Den gamla delen av staden omgärdas av en hög mur med försvarstorn. Man kan gå runt hela muren och även upp i tornen. Så det gjorde vi. Mellan havet och staden ligger stora saltbassänger där salt utvinns i industriell skala här i utkanten av Camargue.
Vi fick lära oss mycket om Louis IX som grundade staden på 1200-talet. Han använde den som utgångspunkt för de korståg som gjorde att han efter sin död blev helgonförklarad – Saint Louis. Men det har bott folk här i tusentals år då saltutvinning och handel alltid har varit viktigt.
Och nu till återresan: Vi upptäckte att det tydligen gick en buss till Montpellier, så vi ställde oss och väntade på den tillsammans med några tanter. Men det kom ingen buss. Då lusläste vi tidtabellen tillsammans en gång till. En liten prick fattades för kortare skollov. Just det – det är ju höstlov nu, alltså ett kort skollov. Så vi går ett varv till i staden och tar en senare buss som går till staden La Grande-Motte där vi äntligen efter trekvart får byta till den rätta bussen. Spårvagn hem sista biten. Hela resan tog tolv timmar för att vi skulle besöka staden i tre timmar. Mycket resande blev det.
Och slutligen ett tack till vår släkting och granne Eva Mårtensson Kangeman för att hon berättade om den historiska pärlan Aigues-Mortes. Väl värd en omväg!
Resan är målet!
And all roads are good… Har jag lärt mig av dig
Hallå där, apropå resor kommer ni ihåg när vi körde fast i en stor lerpöl på väg till MassaiMara? Det var också en lång resa! Kul att läsa era inlägg, som ni vet är vi ju tillbaka i Kenya. Allt är grönt och fint, vi har boat in oss i huset och gjort diverse safaris. Ungefär som ni! Vi skall se om vi kan få in lite Europakultur i vår planering framöver, när vi kommit tillbaka. Saknar dolce vita!
Hej Håkan!
Ja, den resan var verkligen äventyrlig med elefanten vi mötte på vägen, lejonhonan som hade sina ungar i diket bredvid bilen och en plötslig rädsla för krokodiler när jag skulle kolla vattendjupet i en pöl nära floden. Minnen för livet.