Det började redan 1979 när en gammal stadsdel i Montpellier skulle byggas om och moderniseras. Det var arkitekturtävlingar och diskussioner i stadsfullmäktige. Till slut bestämde man sig för arkitekten Ricardo Bofils förslag. Då byggdes stadsdelen Antigone. Han har tagit det bästa som han såg av antik arkitektur; romersk, grekisk och mesopotamisk arkitektur. Vi såg till exempel en liten akvedukt. Vi kände också det som att idén om det grekiska Agora, torget verkligen hade gestaltats väl. Den långa esplanaden avslutas med att man kommer fram till floden Lez som en gång i tiden har gett Montpellier sin rikedom genom handeln med Medelhavet.
Projektet pågick i trettio år ända tills spårvägen kom fram också. Vi tog lite bilder på vägen.
Det är något med de här bågarna i denna stil: var har jag sett dem förr, och namnet Bofil verkar också bekant. Just ja – det är ju Bofils båge på Södermalm när man går från Medborgarplatsen till pendeltågen. Det var alltså Ricardo Bofil som också vann arkitekturtävlingen för att restaurera denna del av det gamla södra stationsområdet. Då var han redan inne på tänkandet kring Antigone i Montpellier och jobbade vidare i samma anda.
Men i Stockholm stramade han till det lite och lät inte taken sticka ut som skyddande kepsskärmar. Men i huvudsak är det samma tänkande.
Känns inte de utstickande ”kepstaket” lite asiatiskt också?
Vi gissade att de funkar som solskydd. Men, jo du har en poäng där.
Vi gissade att de funkar som solskydd. Men, jo du har en poäng där.