En sak är att se en ritning på en galär från medeltiden i Genua, men det är en helt annan sak att kliva upp i en replika av ett galärskepp, känna storleken och tänka sig in i hur de roddare som levde på båten hade det. Roddarlagen bestod av slavar, fängslade brottslingar och frivilliga. Alla hade det lika jävligt, de frivilliga måste ha haft det ännu värre tidigare, eller blev de shanghajade? Man orkade bara en timme i taget, sedan byttes man av.
Sjukdomar grasserade ombord och det var förstås många som blev skadade. Det var förresten en galär som tog pesten till Genua. Men det var också galärerna som höll handelsvägarna öppna för genuesernas handel och som gav adeln den enorma rikedom som vi än idag kan se i palatsen i staden. Vi fick också några tips om hur man dimensionerar en galär:
I den engelska texten beskrev de det så här:
Kul att låta en kätting bestämma däckets kurvlinje. De jobbade empiriskt, men det finns en matematisk formel för det också om man vill, en så kallad kedjekurva: https://sv.wikipedia.org/wiki/Kedjekurva.
På det sjöhistoriska muséet i Genua, Galata Museo del Mare nere vid den gamla hamnen har man satsat på inlevelse. Först med gälärskeppet som man får gå upp på, känna på årorna och försöka leva sig in i hur det var att vara galärslav. Sedan att på nästa våning gå ombord på en fraktskuta, en brigantin, kika ner i kaptenens kajuta och jämföra med manskapets boende för om masten. Kolla ner i lastrummet och fundera på hur mycket hon kunde lasta.
Vi går en våning upp och får ett emigrantpass av vakten, utfärdat av kung Vittorio Emanuele II.
Vi ska få vara med om en emigration. Bara till Argentina emigrerade två miljoner italienare. Till Brasilien kunde man få fri resa om man tog över de nyss frigivna slavarnas jobb på kaffeplantagerna (detaljerna fick man veta när man nappat och kom fram). Många åkte förstås också till Amerika. Vi fick gå igenom flera rum där emigrationsprocessen åskådliggjordes, som kampen mellan de äldre som ville hålla ungdomarna kvar hemma och agenten som lockade med rikedomarna på andra sidan haven. När vi gått vidare kom vi in i ett emigrantskepp från slutet av 1800-talet och fick se hur de levde i olika logement i ångfartyget. En titt ner i maskin och hur eldarna hade det, doktorns hytt och kaptenens.
Sedan var det dags att beskriva dagens verklighet med de immigrantströmmar som kommer till Italien över Medelhavet och de utmaningar det innebär för t ex skolorna. En risig träbåt som hade tagit sig över var utställd, med en gammal Johnson-utombordare som skulle klara resan. Då och nu sammanföll.
Så: om ni kommer till Genua, gå på det sjöhistoriska muséet nere i den gamla hamnen. En stor upplevelse i ett modernt museum där man tar besökarna på allvar.