När Vesuvius fick sitt senaste utbrott år 79 e.Kr. bodde det 20 000 invånare i staden. Många hann fly, men man beräknar att en tiondel inte hann undan utan dödades av glödande materia från vulkanen.
På 1700-talet började man gräva ut staden och nu är den ett av världens största turistmål. Så populärt att man begränsat antalet besökare per dag till just 20 000. Så det måste ha varit lika mycket folk ute på gatorna nu som på den tiden.
Vi köpte en plus-biljett som även gav tillträde till några stora villor utanför stadsmurarna. Det är vi glada för och kan verkligen rekommendera. Den vackraste av villorna var den så kallade Villa dei Misteri. Där hade arkeologerna låtit väggmålningarna som alltså är runt två tusen år gamla sitta kvar då de var väl skyddade.
I en av salarna beskrev väggmålningarna en dionysisk fest med allt vad det innebar: servering av godis och vin, teatermasker, dansare och erotik. Fantastiskt att färgerna från fresko-målningarna kunnat bevarats i två tusen år. Och att personerna är så individuellt avmålade – det är verkliga personer vi ser.
Notera flickan som håller upp spegeln för kvinnan som kammar sig i den vänstra bilden.
Till höger förbereder teatersällskapet sitt skådespel och håller upp en mask.
I romarriket hade man ett standardiserat mått för kärror, så hjulen har gett djupa spår i gatornas stenar. Standardiseringen gjorde också att det gick att bygga övergångsställen för fotgängarna så att de inte behövde bli smutsiga om fötterna. Kärrorna kom igenom ändå.
På en del gator var hjulspåren lite väl djupa. De hade väl tänkt att ta upp det på vägföreningens årsmöte, men det kom lite annat emellan…
Så häftigt att ni varit där, det är min dröm att åka dit nån gång! Haha vägföreningens årsmöte, såklart att du tänkte på det pappa!
Ni har väl läst Maja Lundgrens Pompeji?? Om inte – lyckostar som har den upplevelsen kvar!
Ja, för länge sen.
Nu när vi varit i det hemliga rummet (Il Gabinetto Secreto) i arkeologiska museet i Neapel och sett all erotisk väggkonst som bärgats från Pompeji förstår vi boken bättre. Blir omläsning när vi kommer hem.
Tack för boktipset, Helena!
Jag hittade boken på Biblio och kan läsa den i telefonen här på Sicilien. Kul att läsa om den efter att ha gått runt i Pompeji.