Vi tog tåget till Taormina och bussen uppför berget. Taormina var en gång i tiden ett obligatoriskt stopp för aristokratiska ynglingar som var ute på sin Grand Tour. Det verkar fortfarande vara ett populärt mål för de som ska se Europa. Nu är det dock många fler som har råd att resa hit än på den tiden, så det är trångt i gränderna och i huvudstråket är det en överväldigande mängd turister från jordens alla hörn som kryssar mellan Louis Vuitton, Rolex och rent krimskrans. Men man kan ändå sitta på ett kafé och prata med ett par från Krakow och ett par från Amsterdam och diskutera likheter och skillnader mellan länder i Europa. Valresultatet i Nederländerna tyckte vi alla var positivt. Så lite av en bildningsresa blir det även för oss.
På kvällen hade vi bokat in oss på Teatro Nazarena, ett litet operahus i staden. Vi blev förvånade att det bara var tre personer som skulle framträda. En sopran, en pianist och en flöjtist. Men det utvecklade sig till en fantastisk föreställning. Alla stycken var ur italienska operor och om man hade varit lite bättre på italienska skulle man nog ha förstått allt med den fina fraseringen som sopranen framförde sångerna med. Flöjtisten spelade ibland som om han spelade på flera instrument samtidigt, vilket gav en fin effekt. När sopranen skulle ha en motpart i en duett fick flöjtistens spel gestalta mannen som fick skäll av sopranen.
Det märktes att medlemmarna i Trio Opera Viwa är oerhört samspelta. De har spelat tillsammans i ett tiotal år och gett ut skivor tillsammans, spelat i många olika genrer och uppträtt på festivaler tillsammans. För oss blev det en fin introduktion till opera i ett litet sammanhang, med få instrument och en enda röst att koncentrera sig på. En helkväll!