Efter ett par dagar i Maribor, Sloveniens andra stad, åkte vi vidare till Hustopeče. Vi åkte genom Österrike och bytte tåg i Graz. Kul att prata med andra passagerare i kupén, vilka de var och vart de skulle. Man delar livsöden en stund på ett tåg.
Vi stannade till i Hustopeče söder om Brno för att hälsa på David Kerns föräldrar. David var utbytesstudent hos oss i Örnsköldsvik för trettio år sedan. Han lärde sig bra svenska, jobbade ett tag i Sverige och vi har hållit kontakten sedan dess. David, hans fru Petra och barnen Kryštof och Lota brukar semestra hos oss på Senoren. Men det är länge sedan vi träffade föräldrarna Zdeněk och Jana.
Vi blev upphämtade i Břeclav i sydöstra Tjeckien och åkte till David Kerns föräldrar. De övertog för en femton år sen Davids gammelfarmors hus som var omodernt, rev det och byggde ett nytt. Vi fick nu se det färdiga resultatet, det var så fint disponerat och inrett och hade kvar den gamla trädgården med fruktträd och köksträdgård bakom. Vi kände oss så välkomna. David och Lota var där när vi kom och på lördagen anslöt Petra och Kryštof.
På lördagen firades Sankt Mikaels dag (egentligen den 11 november, men man firade på lördagen), som både i Tjeckien och Slovenien markerar dagen då det nya vita vinet ska provsmakas. På stora torget i staden kom kl. 11:11 Sankt Mikael med två väpnare inridande på en vit häst för att markera att vinfestivalen i staden öppnades. Nu skulle årets vin testas. Det var också en stor marknad i stan.
Vänta nu: Var såg vi Sankt Martin senast? Just det ja, i det stora slottsmuséet i Maribor i Slovenien. Skulpturen visar det ögonblick då den romerske soldaten Martin på 300-talet klyver sin mantel för att ge till den stackars tiggaren. Naturalistiskt återgivet, komplett med romersk uniform på Martin och träben på tiggaren.
Stadens vin-gille ställde upp med manskör som sjöng vinets lov nedanför Bacchus-hörnet på stadshuset. Notera de praktiska glasen med rem runt halsen och vinflaskorna i basthämtare.
På eftermiddagen vandrade vi upp till en höjd med mandelträd och ett utkikstorn där man kunde se ut över stadens omgivningar.
Men mest blev det samvaro med familjen. Många språk: tjeckiska, engelska, svenska och tyska. Lota ville spela Svarte Petter med oss, mest för att Bosse av någon konstig anledning alltid blir Černý Petr till Lotas stora förtjusning.
Avslutning med familjefoto och avfärd till nästa resmål – Krakow. Fina dagar med familjeliv.
Hej Bosse och Lisen!
Väldigt kul och intressant att följa er resa genom Europa.
Tack för alla berättelser! Mycket lärorika och roliga att läsa.
Känns som det börjar bli dags att planera för en tågluff …..
Hälsningar från mellanbror Staffan
Marie hälsar.
Ja, det är verkligen berikande att resa på detta sätt. Man hinner se sig om i landskapet och se hur det skiftar. De gamla stationerna ligger ju oftast mitt i städerna så även om man bara har ett tågbyte på en timme hinner man få en glimt av staden.
Intressant att skillnaden inom ett land. Från Krakow som verkade rätt välmående förbi städer längs vägen som såg ut att ligga i ett ”rostbälte” upp till Gdynia med sin stora hamn.
Vi har lärt oss mycket om tågresande, kul men utmanande ibland. Speciellt när ingen pratar något internationellt språk, som på en tågstation i Slovenien. Men folk är snälla och det löser sig.